Ikväll åt vi en kanongod LCHF paj!

Här är receptet.

Pajdeg

3 dl mandelmjöl
0,5 dl skalade sesamfrön
1 msk fiberhsk
1 tsk salt
50 g smör
1 ägg

Mixa mandelmjöl och sesamfrön i blender/mixer och blanda sedan ner resterande ingredienser och mixa till en deg. Tryck ut i pajform eller springform och nagga botten med gaffel, låt vila i kylskåp ca 30 min.
Grädda skalet i 200 g i ca 8 minuter tills skalet fått lite färg. Ta sedan ut och sänk ugnen till 175 grader

Vi hade en köttfärspaj så ingen äggstanning behövdes.

Gjorde en köttfärssås med majs, selleri, paprika och lök och fyllde skalet med.

Toppade (under osten) med färska tomater.

Men här är äggstanningen ifall man har t.ex ost, skinka, purjo o.s.v

Äggstanning
4 ägg
2 dl vispgrädde
salt, peppar

Grädda i ca 40 minuter med stanning.

Grädda tills det är varmt och osten ser färdig ut.

Lizzy kom förbi med egna ostbollar, alias, vin och fläderdryck.

Det blev lite fiskfest också med rökta räkor och aioli från Sysne.

Kanonkväll med mycket skratt och trams.

(Snodde bilden av Lizette för att visa hur galet det kan bli)

I torsdags pratade jag och MIN VÄN Lizzan om babyshowern som hon ordnade för mig, hur fint som helst och jag blir rörd än idag när jag tänker på det eller skriver om det.

Det fick mig att tänka på mitt nya fantastiska liv, men också vilka tråkiga följder det gett.

När jag blev gravid visste jag att livet skulle förändras, det förstår jag ju så klart.

Vi skulle bli begränsade till viss del, mer låsta så klart, få andra utgifter, mindre tid för "oss själva" men allt det där är liksom en del av livet och det är inget som påverkat oss negativt, vi har löst alla "problem" på bra sätt och allt flyter på för oss.

Men jag hade kanske inte trott att människor jag har känt så gott som hela mitt liv skulle försvinna.

Bara föe att jag fått barn är jag inte en annan människa, jag har fortfarande samma humor, samma värderingar, samma åsikter, bara lite mindre tid och en underbar unge som vill följa med dit jag ska!

Det gör mig besviken och ledsen att man inte kan glädjas åt andra och deras glädje, utan istället dra sig undan.

Ett tag försöker man att hålla ihop det men till slut släpper det och ja, det är jävligt tråkigt men så är det.

Men det är såna här situationer som gör att man faktiskt märker vilka som är på riktigt.

De som gick bredvid mig längs hela graviditeten, följer med på tråkiga kontroller som t.ex glukosbelastning, delar med sig av erfarenheter, hjälper till med sånt man inte får göra själv, pratar, stöttar, skrattar, gråter, lånar ut eller ger bort kläder, bara finns till, lyssnar och förstår, DET är på ritkgit!

Jag vet att jag har fantastiska människor omkring mig och dom höjs i mina ögon genom att finnas kvar hela tiden trots att jag själv är långt ifrån perfekt! (Jag har mina brister men jobbar på dom hela tiden så att allt ska vara bra!)

Det är som sagt jättetråkigt att en del inte valt att dela min glädje, eller låta mig dela deras glädje, men jag är så tacksam för ER som är kvar och för ER som jag lärt känna under loppets gång.

Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig :) PUSS TILL MINA FINA VÄNNER OCH FAMILJ! <3

Här har ni de nya LCHF chipsen, som man får äta precis hur mycket man vill av.

Speciellt framtagna för att LCHF'are ska kunna "unna" sig lite snacks...

NOT!

Jag har vart jävligt slapp med LCHF'andet (inte så slapp att jag ätit, ätit, ätit, utan mer att jag "unnat" mig när jag tyckt att det är okej, jag har alltså fortfarande ätit LCHF som mat) den senaste tiden och provade därför dom här chipsen (bland annat får jag väl tillägga) och dom var GRYMMA! KÖP OCH ÄT HÖRRENI!!!!!!!!! Eftersmaken var dock skitäcklig, smakade typ magsyra när man rapade efteråt.

Nu är min slacker tid över och jag har börjat om på ny kula, inte så strikt LCHF som innan men dock inget "unnande" på ett bra tag. Jag äter fortfarande inte pasta, ris, potatis, vitt bröd osv (äter ibland LCHF bröd till frukost) men jag KAN om jag VILL!

Det är tur att inte siffrorna på vågen stigit ändå!

JAG ÄR FÖRBI MITT MÅL FÖR ÅRET!!!!! Har gått ner mer än 10 kg! Och halva året har inte ens gått än!

Nu är nästa mål att fortsätta neråt OCH att behålla det!

Det blir nog bra eller hur? 

Micke ville också ha ett mobilfodral och därför fick han det.

På bilden är det självklart inte helt färdigt men man förstår mönstret.

Här näst blir det att virka en till Madde! Det är mycket så här innan jul!