Jag är inte ofta ledsen nu för tiden men förra sommaren när jag var en del ledsen lyssnade jag mycket på Lars Winnerbäck och Miss Li - Om du lämnade mig nu

Ja vad säger man?!

Det är TUR att man inte är rik, då hade jag klickat hem alla dessa underbara kläder direkt. Men nu är det så, vår unge är redan klädbög och behöver egentligen inte något av detta. Men man måste få drömma.

Sen är det ju så också att om man inte vill betala multum för fina kläder så ÄR verkligen Lindex bäst på barnkläder!

Billy Idol - Cradle of love!

Åh jag känner att nu de sista dagarna till BF är sååååå låååånga!

Försöker att göra så mycket som möjligt, har putsat alla fönstrar, bytt gardiner, torkat alla lister, dammsugit, städat toa/badkar/handfat, tvättar idag, ska dammsuga igen och moppa golven, promenerat några km hit och dit.  Men dagarna tar liksom inte slut för det.Och det blir inte bättre av att Micke jobbar hela dagarna.

Igår stickade jag ett par strumpor, förstår ni, jag stickade ett par strumpor igår, det bevisar hur MYCKET dötid jag har. (Jävla Soppy som tog mitt jobb <3 )

(Strumporna på bilden har ingenting med texten att göra)

Och ju mer tid jag har, desto mer tid har jag att tänka på förlossningen.

Har skapat mig värsta senariet i huvudet för hur det kommer att ske, allting är planerat i detalj.

I mina drömmar kommer allt förarbete ske hemma utan att jag märker det. Inga förvärkar, inga krämpor, ingen förvarning alls, bara att vattnet ska gå på natten när jag vänder mig om i sängen (bara för att det gick till så med mamma när hon väntade mig) Dessutom kommer det ske på natten till BF (bara för att det gjorde det för mamma). Jag kommer drömma att jag pinkar på mig för att vattnet går men vakna och inse att det var en invärtes ballong som sprack. (Dock tror jag inte mamma drömde att hon pinkade på sig, haha).

Sen kommer jag ligga med värkar under dagen och bebisen kommer födas utan några som helst bedövningar (bara lustgas för att göra det roligare). Och Micke kommer inte alls vara rädd som han är nu. Och jag kommer gråta, mamma kommer gråta, Lizette kommer gråta och Micke kommer gråta. En enda stor lipfest. Så mysigt!

Men i verkligheten kommer tiden att passera BF med ca 14 dagar, det kommer göras en bedömning och dom kommer säga att "okej vi sätter igång dig" men det kommer inte att hända något först. Dom kommer att ta hål på vattnet och då kommer det komma lite värkar. Men tiden bara går och går, ca 30 timmars värkarbete och Micke är jätteorolig och rädd, vet inte hur han ska bete sig och mamma kommer skälla på mig för att jag är elak mot honom och Lizette kommer sitta bredvid mig och försöka muntra upp mig hela tiden. Jag har inte fått någon epidural (fast jag till slut ångrade mig och ville ha det) men det gick inte för att min dumma dumma tonårstatuering är i vägen. Smärta?! Ja den kommer jag bli bekant med. Efter mycket om och men kommer det bli akutsnitt bara för att jag är så jävla rädd för att snittas.

(Inte min mage)

I efterhand kommer jag förmodligen att tycka det är värt det oavsett vad som nu händer men lär er det mina vänner - för mycket tid att tänka för dig galen!

Hope you're happy now är en perfekt låt att lyssna på när man är arg! Tack The Sounds!

Var hos barnmorskan i måndags och magmåttet är nu 34, så det växer normalt. Det har hela tiden hittills legat på gränsen till lite under men det har tagit sig fint och är helt perfekt. Frågade också om det varit några problem att känna eftersom jag har lite hull i vägen men icke, hon hade känt kanten så fint hela tiden :) *stolt*

Hjärtljuden låg på 146 (om jag inte missminner mig) och det har varit ungefär samma varje gång, och det har alltid hittats på samma ställe på magen :) Han är iaf varken för aktiv eller för lugn utan det är precis som det borde.

Socker och sånt har jag ingen aning om men det ligger jättebra iaf, järnvärdet var något lågt förra gången och dom sa bara att det gör inget om jag äter en bit broccoli ibland.

Blodgrupp är 0 rh- (rh negativ) vilket innebär att det kommer göras blodprover på både mig och bebisen sen för att se om det finns antikroppar eller inte. Nåt sånt...

Blodtrycket var också jättebra, 130/80 eller nåt sånt. Iaf ingenting som behöver oroas över.

Och i urinet finns det inga spår av socker, dock väldigt lite spår av äggvita/protein men det var också helt normalt sa dom.

Vägde mig aldrig denna gång för jag har fått lite viktnoja över de 5 kg jag gått upp nu sen v 30 typ.

Nu är det bara en evig väntan på att en envis bebis tänker ploppa ut. Dock är det ännu liten stund kvar till beräknad kläckning men ändå, han är ju fullgången så det är okej om han tittar fram nu!

Ett av mina absoluta favoritalbum är Längre inåt landet med Ulf Lundell, och en av de bästa låtarna där är helt klart Posörerna!