Har precis läst en blogg om en liten pojke som fått kämpa nästan hela sitt liv mot cancer. Men till slut så gick det inte längre. Livet kan plötsligt ta sån enorm vändning och ingenting blir som förr. Man lär sig hantera smärtan och känslorna men livet kommer aldrig att bli som innan. Man lär sig att leva med det men man glömmer aldrig. Som jag gråtit. Livet är så orättvist många gånger! Oskyldiga små barn ska aldrig någonsin behöva drabbas av sånt!

Inser verkligen hur mycket jag älskar min lilla gaphals <3 Det är värt varenda vaken natt och varenda koliktimme bara vi får vara med! Det finns ingenting, ingenting jag inte skulle kunna göra för honom. Finaste, älskade lilla unge!

Nu ska jag gå och plocka upp honom ur sängen och ge honom hela världen och all kärlek!