Lizzy kom förbi med egna ostbollar, alias, vin och fläderdryck.

Det blev lite fiskfest också med rökta räkor och aioli från Sysne.

Kanonkväll med mycket skratt och trams.

(Snodde bilden av Lizette för att visa hur galet det kan bli)

I torsdags pratade jag och MIN VÄN Lizzan om babyshowern som hon ordnade för mig, hur fint som helst och jag blir rörd än idag när jag tänker på det eller skriver om det.

Det fick mig att tänka på mitt nya fantastiska liv, men också vilka tråkiga följder det gett.

När jag blev gravid visste jag att livet skulle förändras, det förstår jag ju så klart.

Vi skulle bli begränsade till viss del, mer låsta så klart, få andra utgifter, mindre tid för "oss själva" men allt det där är liksom en del av livet och det är inget som påverkat oss negativt, vi har löst alla "problem" på bra sätt och allt flyter på för oss.

Men jag hade kanske inte trott att människor jag har känt så gott som hela mitt liv skulle försvinna.

Bara föe att jag fått barn är jag inte en annan människa, jag har fortfarande samma humor, samma värderingar, samma åsikter, bara lite mindre tid och en underbar unge som vill följa med dit jag ska!

Det gör mig besviken och ledsen att man inte kan glädjas åt andra och deras glädje, utan istället dra sig undan.

Ett tag försöker man att hålla ihop det men till slut släpper det och ja, det är jävligt tråkigt men så är det.

Men det är såna här situationer som gör att man faktiskt märker vilka som är på riktigt.

De som gick bredvid mig längs hela graviditeten, följer med på tråkiga kontroller som t.ex glukosbelastning, delar med sig av erfarenheter, hjälper till med sånt man inte får göra själv, pratar, stöttar, skrattar, gråter, lånar ut eller ger bort kläder, bara finns till, lyssnar och förstår, DET är på ritkgit!

Jag vet att jag har fantastiska människor omkring mig och dom höjs i mina ögon genom att finnas kvar hela tiden trots att jag själv är långt ifrån perfekt! (Jag har mina brister men jobbar på dom hela tiden så att allt ska vara bra!)

Det är som sagt jättetråkigt att en del inte valt att dela min glädje, eller låta mig dela deras glädje, men jag är så tacksam för ER som är kvar och för ER som jag lärt känna under loppets gång.

Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig :) PUSS TILL MINA FINA VÄNNER OCH FAMILJ! <3