Okej så här är det.

Idag den 12 september är det EXAKT fyra år sen som jag började min viktnedgång.

Började med att dricka/äta Allevo soppor och shakes i 14 dagar, det gjorde mig fyra kg lättare, därefter ändrade jag min livsstil, åt bättre, rörde mig mer, cyklade och promenerade.

Helt plötsligt hade jag gått ner 10 kg. Vilken känsla det var!

Där stod jag still ganska länge men det var helt okej, jag gick iaf inte upp igen.

Har vart helt manisk och sjukligt viktfixerad ett tag men vad hjälpte det? Inte ett dugg!

Blev gravid men det påverkade ingenting, snarare hjälpte till att gå ner mer sen.

Jag åt enligt LCHF ett bra tag i vintras och det var gudomligt, aldrig svullen, aldrig några problem med magen (förutom de första invänjningsdagarna), aldrig äcklig mat (förutom att FÖR mycket fett blir äckligt till slut) men framförallt aldrig något sötsug!

Jag har aldrig varit typen som haft problem med att säga nej till socker men ibland faller man in i sötperioder.

Men jag är en sucker för bröd. Helt sjukt vad jag älskar mackor! Men jag har lärt mig tygla det, idag tar jag fram två mackor och gör i ordning dom på morgonen, plockar undan frukostgrejerna direkt och då klarar jag mig på det, om jag låter det stå framme kan jag äta säkert 10 st.

Alltså, idag lever jag ett helt normalt liv, äter vanligtvis inga tillsatta kolhydrater, jag unnar mig om jag vill, äter vanlig mat men utan pasta, ris, potatis och det där. Till frukost äter jag två lchf bröd eller två knäckemackor med ost eller kokt ägg typ, fikar nån gång ibland om jag känner för det, promenerar så gott som varje dag, löptränar två-tre gånger i veckan osv. Så lever jag och jag trivs.

Jag har inget speciellt viktmål. jag är så oerhört stolt att jag på egen hand lyckats gå ner 30 kg (!!!!) visserligen på fyra år men ändå, 30 kg liksom!

Här bjuder jag på lite bilder från förr och lite bilder jag tog i morse.     

Bilderna är rangordnade, äldsta först.               

Idag 12 september 2012.

Jag kan ärligt inte se nån större skillnad när jag ser mig i spegeln för jag kommer inte ihåg att jag vart så stor ens, kan inte komma ihåg att jag tyckte det förrän jag vägde mig den där gången för fyra år sen, men när jag jämför kort från förr så ser jag att det hänt en del. Både storleksmässigt och livsstilen (full på varenda jävla bild liksom)

Detta är absolut inget skrytinlägg utan mer ett hjälpa-andra-inlägg! Det går bara man vill!

Man måste inte svälta sig och man måste inte sluta äta gott!

Idag har det gått sju månader sen vår älskade Mommo inte fick vara med längre. Vi pratar med henne varje dag, Tjelvar vi kar till mommos foto och jag brukar berätta för henne om tjelvars framsteg och utveckling, prata med henne om stickningen, fråga saker om jag lagar hennes mat, sitta med telefonen i handen och försöka ringa, men det är onödigt, ingen kommer svara, men det blir lättare när man vet att hon är här med oss varje dag. Älskade Mommo. Sju månader idag, och saknaden blir tamejfan aldrig mindre!